Självförsvar – ICE

– In case of emergency

För ungefär ett år sedan fick jag några mejl med information om ICE. Självklart såg jag till att utföra det som mejlet instruerade mig att göra. Det borde alla göra som har en mobiltelefon. Så, vad innehöll mejlet och vad är ICE?

Mejlet innehöll information om ICE och om hur man bör lägga in det i sin mobiltelefon. ICE är en förkortning av ”In case of emergency, på svenska: ”Vid händelsen av en olycka”. Tanken bakom ICE är de flesta har idag med sig en mobiltelefon som då kan användas av räddningspersonal eller polis då du själv inte kan ringa.

Den brittiska rörelsens ICE-slogan: ”Vi ringer när du inte kan”.

Så här gör du för att lägga in ICE i din mobiltelefon:

  1. Lägg till en ny kontakt i din telefonbok, t.ex.: ICE – mother (här bör det framgå vilken relation man har till kontakten, vill man att det ska fungera även utomlands så bör relationen vara beskriven på engelska).
  2. Lägg in numret till kontakten på internationellt format +4670xxxxxx (utan den första nollan, så att det fungerar även utomlands).
  3. Tips: Om du inte vill att det ska stå ICE – mother när hon ringer kan du lägga in en stjärna ”*” efter telefonnumret så kommer inte det att visas vid nummerpresentation.
  4. Du kan sedan lägga till flera ICE-kontakter, tänk på att kontrollera att de går att lista med ICE först.

Kom ihåg att informera den du lagt in som ICE i din telefonbok.

Kommentera gärna och meddela om du har lagt in ICE i din telefonbok eller inte, och i så fall varför.

Läs mer om självförsvar på nya adressen: www.sjalvforsvar.info

Länkar om ICE:
Civilförsvaret »
SOS Alarm »

Länkar till andra bloggar:
RosaCarina: ICE – in case of emergency
AlterEgo: ICE – ett nummer alla behöver

Andra bloggar om:



Annonser

5 Responses to Självförsvar – ICE

  1. Nä men välkommen till ett lite bättre blogghotell. 🙂

    Just ICE har jag använt en gång, när jag hittade en väska på tunnelbanan som någon tjej hade glömt. Mobilen låg kvar, så jag bläddra fram ICE, hennes pappa svarade, och sedan kom båda och hämtade väskan senare på kvällen. Tjejen var en aning generad.

  2. Anders Andersson skriver:

    Är det bara jag som inte har för vana att bära omkring mobiltelefonen konstant påslagen? Jag slår på telefonen när jag vill ringa, eller jag väntar något visst samtal, och då måste jag ange min PIN-kod, som även ger mig tillgång till adressboken. Hur pass enkelt är det för polis eller räddningspersonal i fält att kringgå detta lås, och hur stor är risken att samma teknik sprids i den undre världen för att användas vid mobiltelefonstölder?

    Jag är inte främmande för att bära omkring kontaktuppgifter till mina anhöriga fullt läsbara för vem som helst på något konventionellt ställe, till exempel i plånboken eller på nyckelknippan, som jag i praktiken alltid bär med mig (men som kräver antingen våld eller övertalning för att jag skall lämna ifrån mig i medvetet tillstånd). Telefonen är för mig ett mindre uppenbart ställe att förvara sådana upplysningar på.

    Dessutom hyser jag en instinktiv motvilja mot allt som luktar ”security through obscurity”, alltså att min information och mina ägodelar skyddas från att obehöriga kommer åt dem genom att det är svårt snarare än genom någon behörighetskontroll värd namnet. Jag bestämmer nämligen vilka som får inneha nyckel till min bostad, men jag bestämmer inte vilka som får inneha kunskap om hur man dyrkar upp låset utan nyckel.

    Jag bör nog lägga en lapp med namn och adress till mig själv i batterifacket till telefonen, så att vem som helst som hittar den kan lämna igen den till mig utan att vända sig till polisen; chansen är stor att det är någon som ändå känner mig. Om mina egna adressuppgifter vore så känsliga att jag hellre avstod från telefonen än lät någon främmande människa få veta var jag bor, då skulle jag knappast lämna uppgifterna till polisen heller. Jag är mer rädd om andras adressuppgifter och om mina SMS, och det är bland annat därför jag använder PIN-kodslåset.

    Att förvara anhöriguppgifterna i mobiltelefonen känns lika genomtänkt som att lägga identitetsbrickan med information om min blodgrupp i bankfacket. Hur stor är sannolikheten att jag befinner mig på banken när jag plötsligt svimmar av och behöver en blodtransfusion?

    Att mobiloperatörerna åläggs att lagra uppgifter om var min mobiltelefon har befunnit sig de senaste två åren blir bara ännu ett skäl till att ha den avstängd så ofta och länge som möjligt.

  3. Fredrik skriver:

    Daniel – Tack för välkomsthälsningen. Ett bra exempel till på vad man kan använda just ICE till.

    Anders – Det känns som du missuppfattat vad man ska lägga in i mobilen. ICE är tänkt enbart för telefonnummer till en, två anhöriga och ev. en kompis eller sambo. Du ska inte uppge uppgifter om blodgrupp, skostorlek eller hårfärg. För en polis i fält finns det inga direkta möjligheter att hacka din pin-kod, och då faller det om man har telefonen avslagen. Dock så fyller telefonen i sig en nytta – Det går fortfarande att ringa 112 på telefonen utan att uppge pin-kod.

  4. Anders Andersson skriver:

    Fredrik, du verkar bekräfta att ICE är oanvändbart om det krävs pin-kod för att komma åt uppgifterna. Eftersom jag inte vill lämna min telefon vidöppen för vem som helst att både ringa med och plocka information ur om den skulle bli stulen, så har jag den som regel avstängd. Samtidigt förvarar jag väl inte några direkt jättekänsliga uppgifter i telefonen, kanske mest för att jag inte har någon nytta av dem där. Det är i princip bara fråga om telefonnummer och andra kontaktuppgifter, och SMS använder jag sällan.

    Om jag skulle öppna telefonen för att göra ICE-noteringen tillgänglig för envar, då skulle jag av ovan nämnda skäl vilja tömma den på nästan all annan information. Huvudsyftet med telefonen blir då att förvara ICE-noteringen i den, men då kan man väl lika gärna skriva upp samma sak på en papperslapp?

    När de första hemdatorerna, ganska klumpiga tingestar, började säljas i Sverige i slutet av 1970-talet, så marknadsfördes de med sådana briljanta förslag som att lagra matrecept på dem, och så skulle man ställa datorn i köket för att kunna läsa recepten direkt från skärmen när man lagade mat. Tala om teknikfixering! Vad var det för fel på den gamla kokboken? Långt senare lärde jag mig det passande uttrycket ”a solution desperately looking for a problem”.

    Jag reagerar ungefär likadant inför förslaget att använda elektronik för hundratals kronor och uppladdade batterier för att i händelse av nödläge upplysa en vilt främmande människa om telefonnumret till närmaste anhörig. Och om jag har hamnat i vattnet, med telefonen? Papperslappen går troligtvis fortfarande att läsa även om den har blivit blöt. Telefonen hoppas jag drunknar och blir obrukbar innan jag själv går samma öde till mötes. Långt innan.

    Ja, man kan ringa 112 även utan pin-kod, och med dagens politiska utveckling är det snart det enda jag har lust att använda telefonen till. På polisens begäran pejlar mobiloperatören in min telefon i terrängen vare sig jag har ringt 112 eller till Aftonbladets redaktion. Om syftet är att rädda mig när jag har gått vilse, då kan jag lika gärna bära elektronisk fotboja, och lämna telefonen hemma. Det kanske märks att jag är uppvuxen med fast telefoni, rullbandspelare och skrivmaskin. 🙂

  5. Fredrik skriver:

    Det är helt upp till dig att avgöra om du vill lägga in ICE och/eller använda PIN-koden för att låsa telefonen. Poängen med det här inlägget är att man kan underlätta för hjälpande händer att komma i kontakt med anhöriga då behovet finns. Majoriteten av mobiltelefonanvändarna har telefonen olåst, möjligen används knapplåset, det är den majoriteten inlägget vänder sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: